002

Jag är förbannad. Lite less. Det är gräl här hemma, ett sånt där som man inte kommer någonstans med. Ett sånt där, där man grundligt förklarar varför man är arg och besviken, men skiter fullständigt i vad den andre personen säger. Eller känner. För att "mina" åsikter är rätt, och det "jag" tycker är riktigt. Med, "mina" och "jag" menar jag bägge oss. Det är nackdelen med att leva med en som är lika envis som en själv. Att tjafs kan uppstå ganska lätt. Fördelen med allting är att vi är jätte sura och elaka i ungefär 5min sen älskar vi varandra igen, lite mer tillochmed. Det går jämt upp, en perfekt balans. Man måste få utlopp för saker också. Men nu har det gått ungefär tio minuter och jag är fortfarande sur som fan. Men det är för att han åkte upp på kvarnbackarna och skulle fixa med någon affisch, jag hann liksom inte bli glad och pussa honom innan. Jag kankse borde ringa och fråga om han fortfarande är sur..

Jag gör det, vi ses.